Björnen är ett av Sveriges största rovdjur, den är mest aktiv på natten. Björnar är utmärkta simmare, duktiga på att klättra i träd och väldigt snabba när de behövs, alltså är det ingen man vill springa på ute i skogen. Under vinter går björnen i ide, alltså den gräver en liten bostad där den stänger in sig och sover under vintern. För att klara av att gå i ide så måste förstås björnen äta en massa mat innan så att den ska klara sig och slippa äta sedan, den ”äter upp sig” med andra ord. Trots att björnen är ett rovdjur så lever den mycket på växter, frukt och bär. Gärna blåbär och lingon, men björnen äter såklart kött också, t ex. fisk eller kanske en liten mus. Sitt ide bygger björnen lämpligen där det är mjukt och inte så svårt att gräva, gärna under en myrstack. Här är en bild på hur ett björnide kan se ut och hur björnbajs med mycket bär i kan se ut;
Fenomen 3 Bäverspår
Bävern tillhör det man brukar kalla för gnagare, den är brungrå i färgen, den har en platt, fjällig svans och har simhud mellan tårna på bakbenen. Bävern bygger små hyddor (av grenar, kvistar och lera) vid vattendrag som den bor i, ingången byggs under vattnet och för att förhindra att den kommer över ytan så bygger bävern fördämningar som reglerar vattnet. Bävern har starka och långa framtänder så att den lätt ska kunna gnaga av och fälla träd, bäver äter bark helst från björk och asp.
Tittar man noga kan man se några små avtryck.
Fenomen 4 Vitmossa/Renlav
Vitmossa och grå renlav är lätt att blanda ihop, det som många tror är vitmossa heter egentligen renlav. Renlav är vitt/grått och växer ofta på klipphällar eller på stenar, men såklart även på marken. Den är torr och spröd och lite smulig, det knastrar för det mesta lite under fötterna när man kliver på den. Renlaven har fått sitt namn för att renarna gillar att äta den. Vitmossan är mjukare och eftersom den har bra uppsugningsförmåga suger den åt sig vatten och blir då ganska fuktig. Den växer också gärna där det är lite fuktigare, t ex. vid en myr. Vitmossan är inte bara vit i färgen, snarare grön och gulaktig.


Fenomen 5 Tofsskivling
Detta tror jag kan vara det som kallas för föränderlig tofsskivling. Det är en god matsvamp som växer i klungor, gärna där det finns mycket björk. Om man ska äta tofsskivlingen bör man dock vara helt säker på att det är just den svampen för den kan lätt förväxlas med hjälmskivlingen som är en väldigt giftig svamp (i klass med vit flugsvamp).
/Linnea
Tack Linnea,
SvaraRaderadå var du (och dina läsare) fem nya kunskaper rikare. Kul att du tog med skillnaden på vitmossan och laven den brukar namnförväxlas med. Visste du att bävern är Ångermanlands landskapsdjur?
Trevlig helg!
Jenny
Hahaha!!! Tofsskivling! Hahaha! Men alltså vad föreställer bäverbilden? jag ser bara lera. :P
SvaraRadera