Kanotfärd

Idag är det söndag och sista dagen på vecka 39. Tiden går fort.

Denna vecka har vi paddlat kanot och övernattat ute. Vi paddlade i Nätraån, det var en jättemysig tur vi gjorde. Vi paddlade under tisdag och onsdag sammanlagt ca 25 km vill jag minnas. Det kändes inte alls så långt men de var väl också för att kanotleden var krokig och hade många små kurvor och hinder man skulle passera.

Vi åkte inte så tidigt på tisdagen för vi skulle lasta skolans kanoter på släpvagn och spänna fast dem, det tog lite tid men måste självfallet göras. Så vi hjälptes åt med att packa bilen med vår egen packning och släpet med kanoter och paddlar. Varje kanot skulle ha tre paddlar, en extra i varje farkost. Vi fick åka en liten bit med bussen sen för att nå slutdestination med några extra avstickare för att få allas bilar på rätt plats. Mari och Niclaz skulle inte sova över utan åka hem på kvällen så det blev lite pussel med att få bilarna i närheten av där vi skulle övernatta.

När vi var framme där vi skulle lasta av kanoterna och ”sjösätta” dem så var det lunchdags innan vi gav oss av. Vi delade in oss så det blev två i varje kanot, jag och Mari blev ett team! Vi hade alla packat i vattentäta påsar ifall man skulle ramla i vattnet eller om det skulle regna mycket. Vi spände fast packningen i mitten av knoten så den inte skulle vara i vägen eller drunkna om man välte, det gick smidigt och det var bra för man kunde spänna packpåsarnas tillhörande remmar runt pinnen i mitten så det gick smidigt. Sen var det dags att bära ner kanoten till vattnet och hoppa i, det blev första svårigheten för det var brant och lerigt men det gick bra tillslut och ingen badade. Mari började sitta bak och det innebar även att hon var det som skötte styrningen och det var jag som höll koll på alla hinder och sa till Mari vilket håll hon skulle styra. Det funkade jättebra!

Vi paddlade på ganska bra och kom fram till övernattningsstugan i god tid innan middagen, så det var ingen stress med maten eller packningen och det var väl ganska rogivande, inte för att jag brukar stressa upp mig. Men själva färden till stugan var ganska intressant, ån var inte överdrivet bred men inte heller jättesmal, ganska lagom men det fanns däremot väldigt många hinder på vägen att styra undan för. Det var nedfallna träd, större stenar, grenar som stack upp ur vattnet, sand- och ”stenbanker ”man kunde gå på grund på. Men det var ju lite det som var det roliga också att manövrera och styra lite, att paddla bara rakt fram hela tiden skulle nog vara lite tråkigare i längden även om det var bra emellanåt. Sedan var det lite mer eller mindre strömt men på ett av de ställen där det var lite mer lyckades jag Mari gå på grund ordentligt. Vi fastnade mellan massa stenar och kunde varken åka bakåt eller framåt och satt redan lite halvt fast på en sten så vi fick köra rakt över den. Eller snarare lyfta, dra, paddla, trycka och sparka oss vidare. Tur att jag hade stövlar annars hade mina fötter varit dyngsura. Och även om våran manövrer försvårades betydligt av att vi skrattade okontrollerat så klarade vi oss bra, på vippen att välta men det gjorde vi inte! =)

På natten sov vi i en timmerstuga istället för tält, det var ganska skönt faktiskt eftersom vi hade eldat hela kvällen så var det ganska varmt och skönt. Det var ju kallare på morgonen sen men det var inte som att sova ute i alla fall! Dag två med paddling gick bra för min och Maris del, vi hade bytt plats så nu satt jag bak och styrde, det var lite knepigt i början och jag styrde fel men sen gick det bra. Fast vi körde in i ganska många träd ändå, jag vet inte riktigt varför men efter att ha kört in i grenar och igenom diverse små träd i två dagar vänjer man sig. Och vi hade 1 ton löv i vår kanot också men det var väl bara trevligt antar jag, ingen större skada skedd med andra ord. Vi ramlade inte i någon gång men vi tog in vatten två gånger tror jag, inte så farligt mycket dock, det gick att torka bort rätt fort. John och Lena ramlade med sin kajak, det såg kallt ut och jag blev inte avundsjuk. Men det var en jättekul färd och jag måste säga att jag verkligen gillar att paddla kanot.

Det kunde vara väldigt fridfullt stundom och det var häftigt när man slutade paddla, det blev tyst och man bara gled fram med strömmen och tittade på när solen glittrade i vattnet medan man åkte under en björk som böjde sig ut över ån.

/Linnea